dennadagettliv.blogg.se

Äntligen har vi skaffat en surfplatta. Jag som ingen dator har tycker det känns sjukt kul. Nu kan jag kanske ta tag i där med bloggandet ordentligt.

Sambon D har velat fram och tillbaka. Ska jag ha dem, den eller den har det låtit.. Till slut bestämde han sig. Glada i hågen åkte vi iväg och köpte en. Och nu visar det sig att den suger. Jag sitter här och känner mer och mer hur irritationen stiger. Den hackar, bestämmer själv vart och vad den den ska visa och frågan är om jag lika väl ska blogga från telefonen iaf?!

 

Jag har hur som helst hittat tillbaka till gymmet. Jag gråter över att jag inte har lyckats vara en äkta viktväktare under jul och nyår. Skam, smäll på fingrarna och massa förakt har de senaste dagarna inneburit. Nu börjar jag om på noll och är fast besluten om att nå min målvikt runt april-maj i år. Som tur är har jag bara gått upp 2 kg men det svider ändå och är som tusen miljoner vassa naglar i vardera öga. Jag tänker på vad konsulenten sa på mötet innan jul -Du kanske inte alltid somnar som en viktväktare varje natt men du vaknar alltid som en. Jag tänker på det och det ger ett sorts lugn. 

 

Nu är jag för irriterad för att fortsätta skriva på denna helvetesplatta. Två mål helt plötsligt.

1. Nå målvikten.

2. Köpa mig en egen jävla platta som inte ger mig mig nervösa sammanbrott.

 

 

På återseende (via mobilen.....)

/C

 

Har det rätt kämpigt just nu.
Bäst att börja den nya bloggen med lite negativt, eller hur?!

Hur som helst. Jag är en 27 år gammal, förlovad, barnlös personlig assitent med boende i Göteborg. Rötterna finns i Kungälv och däremellan var jag en riktig bonntös. Inte en cool bonntös som snodde farsan hembränta (det gick inte eftersom han inte brände själv), trimmade och pimpade epa-traktorn ett par timmar varje dag (det gick inte eftersom jag aldrig ägde någon) eller välte några kor (det gick inte eftersom korna var mycket starkare än mig)
Jag hängde aldrig på "Gården", jag skolkade aldrig, jag gick aldrig på festerna i folks källare alt. garage det gick inte eftersom jag aldrig var bjuden)
Och ändå, trots alla "eftersom.." står jag (just nu sitter iofs) ändå här med ett helt okej liv. Ska man jämföra med barnen i Afrika (som mamma alltid gjorde när man var liten) har jag nog ett jävligt perfekt liv. Fast inkomst, en snygg man, ett fint hem, graviditetsplaner, ett gymkort, ett körkort, ett medlemskap hos Viktväktarna, de vänner jag behöver och vill ha. Syskon, föräldrar, en mormor, en farmor, en farfar (morfar hann tyvärr dö innan jag startade denna bloggen. Han finns i morfarhimlen och i minnet), lite kusiner, några mostrar, en faster, några djur (i djurhimlen och i minnet), en asbra svärmor (det mest ovanliga) och en svärfar som skämtar rått och är 8 år i huvudet. Typiskt bra liv! Eller? Jo men det är klart det är. Jämför med barnen i Afrika så..

Jag bloggar för att målet är att få 100.000 unika läsare per dag, tjäna några slantar på reklam och till sist få leda melodifestivalen någongång i framtiden!

Så! Första inlägget klart. Isen är bruten. Återkommer med inlägg fyllda av viktväktartips och resultat, livshistorier, fredagsfräckisar (kan förekomma även på andra dagar i veckan) mm mm mm.

Ps Kommer återkomma med varför det är kämpigt just nu. Kanske iaf. Ds

/ C